Katastrofen i Sydostasien

Inlägget kommer senare än vanligt idag, jag har bland annat studerat sjukhuslistor från Thailand, då en bekant och dennes manna saknas i Khao Lak . En länk till en bra lista (som länkar vidare till andra) finns här. Det är vad jag kan göra just nu för att hjälpa. Andra sätt är att ge pengar, det kommer att behövas inte bara nu utan för flera år framöver.

Röda Korset har postgiro 900 800-4, märk talongen "Flodvågens offer".

Radiohjälpen har postgiro 90 1950-6, märk talongen "Asien".

Ett dystert slut på året. Det känns offatbart. Kritiken låter sig inte vänta. UD har för dålig beredskap en annandag jul, Sverige skickar bistånd till Sri Lanka (det kanske fattigaste landet som är drabbat) och inte till turistmålen i Thailand, Sverige skickar inte ner plan för att hämta hem de skadade i samma omfattning som Finland och Italien valt att göra. SAS har dock fått en förfrågan, för idé att skicka ner en Hercules är inte aktuell. Jag har flygit i en, det är inte kul. Kallt (man fick behålla vinterjackan på), bullrigt (ett par öronproppar räcker inte) och ingen toalett värd namnet. Mitt i allt står en stackars informationsansvarig på Fritidsresor, Lottie Knutson, hon sliter och kämpar. Såg henne på tv strax innan 23 och i morgonsoffan kl 7.

Jag undrar var VDn på Fritidsresorkoncernen Johan Lundgren är, det är han som borde vara där och Christian Clemens som är chef över den svenska avdelningen.

Jag kan inte heller sluta fundera över hur det ser ut i Bangladesh, Burma och Indonesien, inte mycket information har sluppit ut, och nästan inga bilder. Det borde vara mycket lidande även där, även om två av länderna har militärjunta el dyligt som ledare.