The sky is the limit

Skrev ett inlägg men det verkade inte ha sparats. Det går inte att återskapa ett inlägg skrivet med adrenalin i ådrorna men men.

Det finns några personer som verkligen kan flyga och som har min respekt. Jag tänker på segelflygare. När du läst i tidningarna om lyckade nödlandningar med många överlevande, som den på Hudsonfloden, är det ofta en segelflygare som suttit vid spakarna. I veckan provade jag på segelflyg för första gången.

Lite nervöst klev jag ut på startbanan, men det mest försvann när jag såg hur planet landade. Det såg så härligt ut. Väl framme vid planet fick jag en säkerhetsgenomgång. Fallskärm på. Och ombordstigning. Fick veta en del om instrumentpanelen, pedaler och spakar. Sedan bar det upp i luften. Bogseringen gick snabbt, losstagning och sedan gled vi i det tysta fram. Det var riktigt mäktigt. Eftersom jag kände igen terrängen nedanför kunde jag lätt urskilja kända landsmärken.

Fick ta över spaken och pedalerna och gjorde några högersvängar, alltid högersvängar. En skön känsla att själv få styra och känna hela planet svara på ens rörelser. Trots det var det rätt skönt att lämna tillbaka spakarna inför landning.

Jag förstår att folk fastnar för segelflygning, så fridfullt. Samtidigt går det att göra riktigt avancerat. Instruktören tyckte att jag borde ta ett cert. Vem vet vad som kommer i framtiden?