Film

Så i söndags kväll hände det jag väntat på, SVT2 sände dokumentären Pray the devil back to hell som handlar om ett antal kvinnor i Liberia med den dåvarande socialsekreteraren Leymah Gbowee i spetsen som vill skapa fred. De börjar protestera genom att klä sig i vita kläder vid den lokala marknaden. Till slut kan inte Charles Taylor stå emot.

Har glömt att skriva om the Kings speech som jag såg härom veckan. En bra film med snyggt ljus.

Härom kvällen zappade jag runt bland tv-kanalerna. Råkade hamna i en film och kunde inte sluta titta. Filmen var This is England, som handlar om en ung kille som blir mobbad i skolan och som på väg hem en dag träffar på ett par äldre killar som tar sig an honom. De visar sig vara skinheads och blir hans bästa vänner. Under sommaren 1983 får 12-åringen en ny utveckling av sitt liv när han köper nya kläder och får hänga med på fester. Filmen är snyggt gjort med bra musik.

Det pratas mycket om global uppvärmning trots att bara för några år sedan var det tal om en ny istid, om Golfströmmen skulle ändra riktning. Varför skriver jag om det? Jo jag har läst ut Cool it av professor Björn Lomborg. Boken tar upp frågor som om åtgärderna mot den globala uppvärmningen verkligen är kostnadseffektiv.

In seven days, God created the world. And in seven seconds, I shattered mine.
- Ben Thomas

Hade ingen aning om vad filmen handlade om, bara att den skulle vara bra. Citatet är inledningen på seven pounds med Will Smith. Kan helt klart rekommendera den. Men vill inte berätta något som kan förstöra din filmupplevelse. 

Ofta är det intressant att läsa kolumnister.

Har varit ett ofrivilligt blogguppehåll. Har helt enkelt inte hunnits med mellan möten, rehabiliteringsövningar, kampanj. Och cykling. Har på två dagar fått ihop mer än 60 km i det fina vädret. Rehabövningar är nog en av de jobbigaste träningarna man kan göra, därför har det blivit ännu en helg med smärta. Fast ironiskt nog inte enbart där det borde. Säger en del om vad jag har att se fram emot.

var temat på gårdagskvällens Timbroseminaruim. Det kom närmare 250 personer. Riktigt bra tillfälle att knyta och återknyta kontakter och ha trevligt.

Seminariet tog upp politisk kommunikation i två delar, ur ett historiskt perspektiv (del ett) och lite tankar om den forsatta utvecklingen (del två).

I helgen såg jag The Assassination of Jesse James by the Coward Robert Ford. Tittaren får följa Jesse under hans sista månader i livet, från det att han möter sin beundrare Robert och tills den senare skjuter honom. Jesse (Brad Pitt) och hans gäng är eftersökta tågrånare och som inte tvekar att avfyra sina vapen. Hans medbrottslingar blir arresterade, dödade eller försvinner utan att han berörs allt för mycket.

Solen skiner, det är blå himmel och jag har ont i halsen. Således ser helgens träning ut att bli noll. Suck. Jag som hade sett fram emot att få glida runt i spåret i solsken. Istället får det bli böcker, film och vila.

Förra helgen tog jag det också lungt om än att det blev en 20 km i spåret.  Läste ut tre böcker.